Dag 267
Ett annorlunda inlägg idag där träningen kommer i andra, eller t o m tredje hand...
Började dagen med en jobbigt samtal från Caroline. Hon ringde och var ledsen då ångesten slagit till med full kraft när hon kommit till jobbet. Hon är inne i en fruktansvärt jobbig period med många dåliga dagar. Pratade med henne hela tiden tills hon kom hem och tårarna rann på oss båda. Så fruktansvärt hemskt, jobbigt och frustrerande att inte kunna hjälpa sitt barn, man står så maktlös! Om jag bara kunde, så hade jag tagit hennes ångest ALLA dagar i veckan för att hon skulle slippa - utan tvekan!
Frågade flera gånger om hon ville vi skulle komma, men hennes Johan är ledig idag, så det behövdes inte.
Efter ett tag åkte jag och Thomas till gymmet, men det var inte lätt att koncentrera sig idag. Började med 500 steg på trappmaskinen (100 steg extra med andra ord). 1000 meter extra rodd blev det också till slut.
Väl hemma vandrar tankarna till Caroline hela tiden. Har jag gjort något fel som mamma, är det mitt fel att hon mår som hon gör? Kunde jag gjort på något annat sätt under uppväxten?
Ikväll väntar jobbnatt 1/3, men jag är hela tiden beredd på att åka till Caroline för att hjälpa henne, får väl sjukskriva mig själv om det skulle behövas. Thomas finns ju också standby dygnet runt. Man gör ju allt man kan för att hjälpa sina barn. Även om det ofta inte känns tillräckligt...
Vi syns nästa gång!
