Dag 337
Semesterdag 22/40.
Fick till ett riktigt bra träningspass idag, ett sådant där skönt, härligt och svettigt pass. Thomas, däremot, ville bara att det skulle ta slut. Han hade en hemsk upplevelse på gymmet och såg nästan gråtfärdig ut när han var klar.
Nu tar jag ledigt imorgon (kroppen mår bra av att vila - remember?) för att sedan kunna ge järnet i helgen. Får ju träna ensam i helgen eftersom Thomas är på cup med tjejerna.
Nu när jag kört honom till minibussarna som ska frakta laget till Helsingborg har jag en sådan där varm, härlig känsla i kroppen. Gud, vad jag älskar den mannen, är SÅ kär i honom. Ganska härlig känsla efter alla dessa år.
Caroline har jobbat sitt första pass efter sjukskrivningen och hon kände ingen ångest vilket ju är helt fantastiskt. Att hon inte trivs eller tycker det är kul är ingen hemlighet, men det spelade liksom ingen roll nu, Det viktigaste var att hon kunde ta sig dit och genomföra passet utan att ha ångest. Underbart!
Vi syns nästa gång!
